sån där dag då allt känns



idag mår jag fysiskt illa för att jag saknar och längtar så mycket till afrika. jag skulle kunna göra vad som helst









arlanda för nästan exakt 2 månader sen










ont.




det gör så ont. så fruktansvärt fruktansvärt ont. det går liksom inte att förklara, mer än att det gör ont. och därför vågar jag inte tänka på det för jag är rädd att falla ner i någon typ av depp-hål och inte komma upp igen.

ingen förstår, inte ens jag själv. vad jag har varit med om. jag ser alla bilder från ghana och jag bara fattar inte att jag var där. det är en för stor kontrast. nu är jag tillbaka, hemma i mitt rum där allt ser ut som det gjorde innan, jag är tillbaka på samma jobb, jag har samma vänner och samma familj. det är som att ghana inte riktigt hände, som att jag aldrig satte mig på planet från sverige. ghana känns så långt borta. men på samma gång känner jag mig som i en dimma här hemma. jag vet inte vart jag befinner mig.

jag känner mig inte hel. 


för att en bulle ska bli en kanelbulle, krävs flera ingredienser.
har du inte med strösocker eller vetemjöl blir det ingen bra deg.
gräddar du inte i ugnen i visst antal minuter, en viss grad, blir det inga färdiga bullar.
har du inte kanel på bullen, blir det ingen kanelbulle.

jag är en jävla kanelbulle utan kanel. jag saknar en ingrediensen i min närvaro.

jag saknar afrika. du gör mig hel.


285408_174703379261573_159310254134219_399038_2972087_n_large



foto - weheartit.com

öppet hjärta





när jag satte mig på planet hem så bestämde jag mig för att jag inte ska känna mig ledsen över att jag är hemma igen och därmed att min första stora resa till afrika är över. den lyckan denna resa har gett mig, går inte att beskriva och aldrig har jag känt den typ av lycka som där. den kärlek och värme jag har i kroppen när jag tänker på min resa finner inga gränser.

även fast jag bestämde mig för att inte känna mig ledsen, så gör jag det just nu. ledsen för att jag inte längre är kvar. jag saknar barnen, jag saknar deras glädje, energi oh kärlek - de gav mig allt.


min tid i ghana öppnade mitt hjärta och fyllde det med så mycket värme och kärlek att det nu inte går att tillsluta. med ett konstant öppet hjärta måste jag nu vara i sverige och tackla de uppgifter livet har att ge mig här.


jag hoppas ni förstår vad jag menar.

Jag har rest en lång väg
från en annan plats och tid
Änglarna måste ha följt mig
det var som om jag hade nio liv

Jag ser min barndoms gator
men jag är inte hemma än
Det kan inte va långt kvar
jag är i skymningen

Vi är alla fångade i tiden
men en dag blir jag fri

Miljoner mil och vägar
men jag är inte hemma än
Det börjar bli svårt att se
jag är i skymningen

Och dom jag älskade och dom som bedrog mig
lever alla på våning två

Jag tar livet för vad det är nu
jag är inte samma man som förr
Jag var blind och levde i mörkret

- och jag är inte hemma än



delar av eldkvarn - bröllopssång 1&2


utkast: Dec. 27, 2011



och så sitter man här helt plötsligt. i det kalla vädret och med ett tangentbord som har ä, å och ö. jag är inte längre i afrika.





jahaaaaa. da var man dar da.



till froken bengtsson! du kan inte satta in pengar just nu men daremot sa startar vi snart vart insamlingskonto for att bygga det nya barnhemmet och da kan du satta in hur mycket du vill! om du vill ha det som en julklapp sa saga bara att du ska satta in nar du kan vettja!




minuterna innan planet fran afrika rorde europeisk mark rusade mitt hjarta. nar vi val rorde marken sa jag om och om igen till mig sjalv "du ar inte i afrika langre, du ar inte i afrika langre". jag maste inse nagon gang att jag inte ar kvar och att jag maste borja anpassa mig till livet i sverige nu. men det ar ju sjalvklart inte lika latt som det later. min varsta angest och radsla ar att min stora resa nu ar slut och att jag maste inse det. pa samma gang maste jag ocksa se att det nu ar en ny resa som borjar, och aven den ar otroligt spannande.

jag ska inte deppa. inte inte inte. jag ska spendera "forlorad" tid med mina nara och kara och sen ska jag borja hardkora med mina nya planer (som faktiskt ar riktigt briljanta). se det sa har anna: du har fatt nya energi fran afrika, ta med dig den in i livet i sverige och kicka ass. ja, det smakar bra i oronen (vanta, oron kan val inte kanna smak?)


sista timmarna pa min stora resa jag har gjort helt sjalv. jag ar riktigt stolt over den enorma resan jag har gjort



vi ses i sverige!!!!!



obegripligt

vet inte riktigt vad jag ska saga, vad finns det egentligen att saga? just nu ar det bara tomt. kanske som lugnet fore stormen. sista dagen

sista andetaget


och sa var veckan har da resan tar slut. men annu en annan borjar.

det ar massa kanslor just nu. ni vet ju att jag langtar ihjal mig for att komma hem och traffa er allihopa igen. men samtidigt blir jag illamaende av insikten att denna obeskrivliga fantastiska omvalvande resan tar slut pa torsdag. forstar ni, torsdag? for jag forstar inte. jag forstar ingenting just nu.


min storsta radsla ar kanslorna som kommer nagra dagar efter att jag har kommit hem, och jag inser att resan som jag vantat sa extremt lange pa da har tagit slut. att kanslan av tomhet och ensamhet ska komma skrammer skiten ur mig. jag kanner mig redan radd for att om jag ar ensam en langre stund hemma, sa kommer jag kanna mig bortglomd och ensam.

varje gang jag gar in pa facebook och ser folks statusar och allt far jag en kansla av panik. hur ska jag kunna komma hem till en san varld? en som inte ar som afrika.

om nagra dagar sattar jag mig pa flyget och aker hem. men jag kommer aldrig lamna afrika.




sen update



kara vanner!

forlat att jag har varit rent ut sagt skitdalig pa att uppdatera, men har inte haft mojligheten alls! men just nu befinner jag mig i johannesburg! kom till joburg forra veckan och spenderade helgen pa en stor resort utanfor joburg som heter Sun City. ar lite ungefar som ett minimini-las vegas med casinon och lyxhotell. ja, minst sagt lite skillnad fran varlden i ghana och ja det var en aning angest att vara dar. under forra helgen var jag och nic (den andra killkompisen som bor har) pa typ safari i ett inhangnat omrade, precis som kolmardens safariled, och dar kolla vi pa massa antiloper, zebror, giraffer, lejon som sov och vita lejon (jattesallsynta) som sov. sen sa fick vi ga in i lejonungarnas omrade och klappa dem, det var riktigt nervigt precis innan men sen var det valdigt kul! sen fick vi ocksa ga upp pa en plata och darifran ge en giraff mat rakt ur handen, var lite radd att handen skulle ryka men den dar giraffen surpla upp kaket fint.

och nu de senaste fyra dagarna har jag varit pa ett typ safaripaket, med boende och safariturer inkluderade. huuur bra som helst har det varit och jag har skaffat mig lite nya vanner i olika delar av varlden och lart mig tonvis, inte bara om djur utan aven fran de manniskorna som man traffar dar som kommer fran varldens alla horn. jag har da varit pa en sunset drive, som ar en safari i solnedgang, jag har varit pa en tolvtimmar safari inne i kruger national park och en eftermiddagssafari. jag har sett maaaassa djur men jag har iallafall sett fyra av fem Big Five-djur: buffalo, noshorning, lejon och elefant. sen var vi ocksa pa ett rehab center for djur som har hittats skadade i naturen som laker eller helt enkelt inte kan slappas ut i det vilda igen. dar fick vi klappa pa en geopard, hyena, babynoshorning och en orn. ja, nu har jag val avslojat allt jag har skrivit pa de vykorten jag har skickat men men haha.



i ovrigt sa har jag nu tva veckor kvar i sydafrika. tva veckor kvar pa min valdigt langa resa pa totalt tretton veckor. missforsta mig inte nu, jag alskar afrika och alskar att vara har och jag uppskattar varje stund har, men jag ar ratt "redo" att aka hem nu. trots att jag aldrig har varit riktigt sjalv pa denna resa har jag anda gjort en resa sjalv, och for att lata klyschig, i mig sjalv. det ska bli intressant att fa komma hem och se hur jag fungerar i "den riktiga varlden" som arligt talat inte ar sa riktigt for mig langre. men jag tanker pa hemma, varje dag. jag tanker pa stunden jag moter familjen pa arlanda, dar jag lamna dem tretton veckor tidigare. jag tanker pa hur det blir att traffa alla vanner igen och bara fa ta en fika och snacka skit. ga in pa hemkop och kopa filmjolk..  ja horrni, manga tankar cirkulerar for tillfallet.

jag vill ocksa skriva liter mer om sydafrika som land nar jag far chansen. hur sydafrika efter apartheid, for det ar otroligt intressant!

peace out nu.



mitt blogg namn ar nu missvisande, nu ar det annaisydafrika

sydafrika ar valdigt haftigt. det ar sa otroligt mycket att se har, det ar en sa otrolig historia som finns i detta land. igar var jag pa robben island och var pa guidad tur och jag har varit pa tur med killarna langs kusten vilket var fantastiskt vackert. idag ska vi upp pa table mountain och kolla utsikten. lagenheten som killarna bor i ar i foten av table mountain och har varldens utsikt over bukten och man kan se robben island fran balkongen. imorgon ska jag ut pa en san dar "sitta pa taket av en buss och kanna sig som en superturist"-buss och aka pa en dagstur. jon, killen som jag har "tagit hand om mig" sen jag kom till SA, tar jatteval hand om mig och hjalper mig och har typ planerat hela min SA-vistelse sa jag ska fa ut sa mycket som mojligt av min resa sa har ar i mycket goda hander.
det kanns sjukt att vara i sydafrika helt plotsligt. har helt arligt inte riktigt reflekterat over att jag bara har bytt fran ghana till sydafrika. om jag larde mig om gemenskap i ghana sa lar jag mig hur det ar att klara sig sjalv i ett frammande land. trots att jag inte ar "sjalv" sa ar jag anda det, hoppas ni forstar vad jag menar. jag tanker pa ghana varje dag, jag tanker pa er dar hemma varje dag, jag tanker pa hur det blir att komma hem varje dag. missforsta mig inte, jag har det jattebra i sydafrika, men jag kan inte vanta tills jag kommer hem igen och far traffa alla igen.

ett nytt kapitel


som sagt, jag befinner mig nu i sydafrika, utanfor staden durban hemma hos jons familj, en kille som vi traffade i somras pa festivalen i belgien. igar nar jag kom dit sa gick vi och at middag med hans familj och det var jattetrevligt. de bor pa en stor gard ute pa landet och mamman ar konstnar och skulptor och gor lite allt moljligt, mest keramik (hennes verk var utstallda pa halvwyliska i sthlm i somras!). sa jag ar i valdigt bra hander och sov inatt i en sang som var himmelriket, sov med duntacke, mjuka kuddar och skon madrass, alltsa helt tvartom fran hur jag sovit i ghana i nio veckor. igar pa middagen at jag ocksa min forsta biffstek sen jag akte hemifran, och det var helt gudomligt da mina smaklokar typ har glomt hur det smakar. sen har min kropp akt pa varldens temperaturchock och jag fryser men det kommer bli bra, det ar inte kul att frysa men det ar skont att inte svettas som en gris hela tiden heller. 

imorgon flyger jag och jon till kapstaden och moter upp nagra andra killar, som vi ocksa traffade i belgien, och dar ska vi under helgen pa nagon slags festival med mest sydafrikanska band och jon ska visa mig runt i kapstaden. och nu ser jag framfor mig hur min familj, mest mamma, borjar oroa sig och sitter och tanker pa att pa festivaler hander det ju sa mycket skit men snalla LUGN! det ar ingen fara, jon och killarna ar jattefina manniskor och valdigt mana om att jag ska ha sa roligt som mojligt har och se sa mycket av sydafrika som det bara gar. sa var inte oroliga, jag ar stor nog att ta hand om mig sjalv (tycker ocksa att hela den har afrikaresa bevisar det) och jag kanner mig sjalv tillrackligt val for att saga ifran nar nagot inte kanns ratt.

okej, sa lugna och fina. jag kan ju saga sa har iallafall, att av det extremt lilla jag har hunnit sett av sydafrika, sa ar jag redan foralskad.


underverk




befinner mig nu i sydafrika, utanfor staden durban. jag mar hur bra som helst, och fryser! har ar det just nu 15 grader och regnar, i ghana var det 34 grader och solsken. lite skillnad! men imorgon aker vi till kapstaden och dar ska det vara prima vader!

det ar sa mycket jag vill uppdatera er om som jag inte hunnit och kunnat, framst om barnhemmet!

i sondags var da min sista dag pa barnhemmet. da hade vi barnkalas med inhyrda (enorma) hogtalare och dj och vi dansade och skrattade. sen hade vi fiskedamm med ungarna och da fick de en varsin typ gympapase som inneholl en godispase, pennor, ballonger och varsitt gosedjur. de vart hur glad som helst, de har ju inga gosedjur, eller knappt leksaker for den delen, pa barnhemmet sa detta var nog ratt stort for dem! de at lunch pa sina nya bla plast tallrikar de ar att hela vagen fran sverige, fran hemkop! det var verkligen en dag fylld av lycka! sen sa var det ju da dags for mig att ga darifran, vilket innebar att saga hejda. man kan inte riktigt saga hejda till en tvaaring som man alskar, for de forstar ju inte riktigt att vi kanske aldrig ser varandra igen, plus att de saknar ju dig personligen nar man ar borta, utan ar bara valdigt glad nar du ar dar. de stod och vinkade nar jag satte mig i trotron och akte ivag. grina hela vagen hem. det gjorde sa ont i hjartat att behova aka, och framfor allt att aka och att tanka att jag ska till sydafrika pa semester och sen hem till rika sverige, medan de far stanna, och leva ett liv som jag redan kan se framfor mig.

lyckligtvis kanske vi har kan ha andrat den utstakade framtiden for dessa fantastiska liv.

i fredags fick vi veta att byns hovding ger barnhemmet 59 hektar mark for att, som de har lange har tankt, bygga ett eget barnhem, da det de bor i nu ar hyrt, och en skola som de kan ha som inkomstkalla. men som vi alla forstar ger man inte bara bort 59 hektar mark utan som en symbolisk "summa" for marken sa gav vi hovdingen ett far, en flaska whiskey och pengar till de man som ska rensa marken fran bush (det var sjalvklart inte vi som sa att "hovdingen kanske vill ha lite whiskey och ett far" utan det var madame som sa att det ar nagot valdigt bra att ge). sa vi har for 3000 kr fixat 59 hektar mark till att bygga ett nytt hem och skola pa. for resten av de pengarna som vi har kvar kommer tjejerna, maja, josefine och johanna att kopa byggstenar och cement och arbetskraft for att borja bygga grunden till det nya barnhemmet. vi har dopt projektet och barnhemmet till "childrens home of hope, gomoa tarkwa", titeln sager val allt om vad det handlar om.

jag vill att ni som har bidragit med paket och pengar ska veta att ni har varit med och skapat grunden till en ny framtid for dessa barn. tillsammans kan man gora underverk, och det mina vanner ar vad vi har gjort nu. vi har borjat pa en ny historia.

som jag tidigare har sagt sa ar inte ett tack nog, men TACK for all den karlek ni har skickat ner som i sin tur har skapat annu mer karlek!



ubuntu




for forsta gangen sen jag landade pa flygplatsen i accra sa har jag aldrig varit i ghana sjalv. men nu sitter jag har, i accra och ar sjalv. imorgon gar mitt flyg till sydafrika och jag lamnar ghana. kanslorna leker bergochdalbana, ena sekunden kanner jag mig gratfardig for att jag ska aka harifran, sedan overlycklig for att jag ska pa nytt aventyr i efterlangtade sydafrika och sedan de konstanta tankarna och kanslorna pa hur det blir att komma hem.

jag kan ju saga sa har, nar jag kom till det hostel som vi bodde pa de forsta dagarna i accra, dar alla volontarer bor under en tid, sa motte jag en svensk volontar som varit har i ca tre veckor som nu ska hem. hon hade en veckoreyn-tidning fran innan hon akte och forst blev jag overlycklig och borjade snabbt bladdra i den. ju mer jag bladdra, ju mindre vill jag komma hem. det enda jag tankte var "ar det har allt vara liv handlar om?" fester, mode, prylar och hur man raggar pa krogen. jag blir sa ledsen. jag vet att ni mina nara och kara inte ar sanna person som bara bryr sig om sant, tur det. men det gor mig ledsen att det ar sa manga som bara ser en varld, den dar allt handlar om nagellack och tv-serier, allt det ytliga. jag menar inte att jag ser ner pa manniskor som gor det, alla far leva hur de vill, men jag tanker bara att var planet skulle vara sa otroligt annorlunda om alla sag at den varld som vi tycker kanns frammande och annorlunda. den varld som inte alls skiljer sig sa varst mycket fran var "trygga". "vi ar alla en" som manga har sagt till mig har nere.

det handlar om ubuntu.

"I Afrika finns ett begrepp som kallas ubuntu - en djup kansla av att man finns som manniska bara genom andra manniskor; att om vi astadkommer nagot har i varlden, ar det lika mycket tack vare andras arbete och insatser som var egen fortjanst." - Nelson Mandela

nar jag ar har nere, far mina tankar lopa amok hur mycket de bara vill. det ar mycket som hander runt omkring mig hela tiden men anda har jag alltid haft kansla av att nu ar jag har i ghana, och ingen annanstans, trots att jag tanker pa mycket.

jag tanker pa min fina familj och mina enastaende vanner som under dessa nio veckor statt med bada sina hander pa min rygg och stottat mig.

jag tanker pa alla ni som har skickat ner saker och bidragit pengar.

jag tanker pa alla som har gjort det mojligt for mig att gora denna resa, allt fran stipendiumet jag fick till min big black mama Tina har till mina fantastiska volontarvanner.

och sa inser jag, att allt handlar om ubuntu. hade det inte varit for alla er sa hade jag inte kunnat hjalpa barnhemmet pa det sattet jag gjort, jag hade aldrig ens tagit det avgorande beslutet att aka hit om det inte varit for ert stod. jag hade aldrig varit den jag ar om det inte hade varit for er. jag har alltid dromt om att pa nagot satt fa forandra nagot i varlden. det ar tack vare alla er som jag nu har kunnat gjort det och ska fortsatta med det.



jag har inte gjort nagot sjalv, for det handlar om ubuntu. jag ar lika mycket stolt over vad ni har bidragit till som ni ar over mig.




timglas



tva natter har jag kvar har, dar jag bor. pa mandag tar jag mig till accra dar jag bor pa det hostel vi bodde pa var forsta tid har i ghana, och pa tisdag aker jag till flygplatsen och dar gar mitt plan 23.20. landar i namibia sex pa morgonen, darefter till johannesburg och till sist vid 17-tiden sa landar jag i durban, och da borjar mitt aventyr i sydafrika.

just nu ar det sa logligt att tanka att jag har sa lite tid kvar. mitt timglas i ghana har snart runnit ur, det kanns logligt. jag vill bara stanna, men jag vill bara aka. hur ska jag saga hejda till det som har varit mitt liv i tva manader. det later som en kort tid, men for mig har det varit en ny borjan pa ett liv. mitt liv i ghana ar det enda liv jag vet hur man lever. jag undrar hur det bli att komma hem, att fa leva hemma i sverige. jag vet att jag har forandrats sen jag kom hit, men till vilken grad kan jag bara veta nar jag ar pa hemmaplan igen. jag gar in pa facebook och forsoker komma pa vad som hander hemma. men jag kan inte titta. allas statusuppdateringar och alla handelser, forut skulle jag ha brytt mig, tagit mig tiden att tittza

överväldigande



om exakt en vecka har jag landat i durban, sydafrika. då har ett nytt äventyr precis börjat för mig. och ett annat slutar. det är så himla mycket känslor som cirkulerar just nu att jag vet varken in eller ut.



de jobbar två till svenska volontärer på vårt barnhem. de meddelade idag att de har fått in tio tusen kronor till barnhemmet plus att de har fått in tre tusen till en skolavgift för barnen. och nu mina älskade älskade läsare och vänner; jag och johanna har tillsammans fått in 11 600 kr till barnhemmet! 

detta betyder att vi fyra volontärer har fått in 24 600 kr totalt till barnhemmet. och utöver det har jag fått tio paket levererade, fullproppade med saker till barnen. förstår ni hur FANTASTISKT det är? det finns ingen ord som kan förklara min tacksamhet till alla er som har hjälpt till.

utan varandra kan vi inte åstadkomma något, från mitt hjärta till era: TACK!



RSS 2.0